1913-1914: Så började det
Som tidigare nämnts började medlemmar i Djurgården tidigt att intressera sig för boxning och arrangerade uppvisningar redan i slutet av 1800-talet. Det är dock oklart hur omfattande klubbens aktiviteter egentligen var. Fakta är dock att flera av klubbens medlemmar vid denna tidpunkt drev eller hade drivit egna boxningsinstitut där många av klubbens övriga medlemmar kunde träna. Detta påverkade och inspirerade naturligtvis dessa att tidigt dra igång en mer organiserad verksamhet i klubbens regi.
Det första försöket att på allvar starta upp boxningsverksamhet under Djurgårdens IF:s paraply inleddes vid årsskiftet 1912/1913. Den 18/1 1913 arrangerades en klubbafton av Djurgårdens IF med supé och boxning på restaurang Riche i Stockholm. Priset var 3 kr och restaurangen var ”till trängseln fylld”. På programmet stod en match mellan djurgårdaren Eskil ”Esse” Schuman och Andrew ”Kid” Johnson. Esse Schuman är intressant därför att han deltar i såväl den första som den sista matchen som utgör den första epoken i Djurgårdens boxningshistoria.
Eskil ”Esse” Schuman, militärmusiker och skidåkare, samt Adrew ”Kid” Johnsson.
Eskil Schuman var främst känd som skidåkare men hade tränat boxning i ett halvår på ett institut på Söder inför matchen. Kid Johnson var en svart amerikansk bjässe på drygt 105 kg som året innan kommit till Stockholm för att lära ut och sprida boxningssporten. Under perioden 1912-1914 drev han bl.a. ett boxningsinstitut på S:t Paulsgatan som i pressen kallades för ”skräckkammaren” p.g.a. den hårda och brutala sparring och träning som han bedrev där. Johnson är vid denna tidpunkt en av de allra bästa och mest fruktade boxarna i landet.
Eskil ”Esse” Schuman och Andrew ”Kid” Johnsson på Riche 1913.
Matchen mellan bjässen Johnson och den betydligt lättare (ca 80 kg) Schuman utkämpades vid midnatt. Följande är ett citat från ett referat av matchen. ”Amerikanen gick som ett lurande lejon medan, svensken hoppade omkring som en känguru. Johnson riktade våldsamma slag där Schuman nyss hade stått. Då Schuman träffade utbrast publiken i hurrarop. Hårda slag utväxlades, men Johnson bara skrattade då han träffades.” Matchen fick ett märkligt slut då Johnsons byxor gick sönder och ”det allra fetaste på amerikanen vardt synligt”. Trots att Schuman hade en demolerad näsa förklarades han som segrare på Teknisk Knockout (TKO). En mycket bra insats av ”Esse” trots allt ty denna match var den enda Johnsson förlorade under sin sejour i Sverige. Det är nog även den första riktiga boxningsmatch en djurgårdare utkämpat.
Den 1 mars 1913 bildas ett riksförbund för boxning (SBF) vid ett sammanträde i Rosenbad. En styrelse på 12 personer tillsattes och Djurgårdens IF var en av sju klubbar som anslöt sig till det Svenska Boxningsförbundet. Som rikstränare anställs ”Kid” Johnson. Idag är DIF den enda av dessa 7 klubbar (de övriga var Fredrikshovs IF, Örgryte IS, GAIS, IK Sparta, Uppsala Studenters IF och Livregementets Dragoner) som bedriver boxningsverksamhet. Faktum är att de flesta av dessa klubbar vid tidpunkten ännu inte hade någon boxningsverksamhet utan snarare var det så att dom planerade att börja utöva sporten. Anledningen till att just dessa klubbar är med och bildar SBF är att de är stora och välkända föreningar med aktiviteter inom etablerade sporter och man hoppas att just detta ska underlätta för förbundet att bli upptaget i RF (det skulle dock dröja till 1939 innan så skedde).
Eskil Schuman och John Nilsson på Råsunda 2:a augusti 1914.
Fortsättningsvis blir Eskil Schuman en av ”Kid” Johnsons flitigaste sparringpartner och i mars detta år deltar sedan dessa i två uppvisningar i Eskilstuna. På sommaren 1913 är tanken att ”Esse” åter igen ska möta Johnson i en riktig returmatch i Vaxholm. Han stoppas dock av Djurgården (av okänd anledning) och går inga fler matcher detta år.
I Djurgården verkar intresset ha tagit rejäl fart under året och i början av 1914 publiceras ett träningsprogram utarbetat av Rolf Lindhe i medlemsbladet och medlemmarna erbjuds nu att träna på hans institut till reducerat pris. På Lindhes institut finns sedan ett par år tillbaka en yngling vid namn Alexius Andersson som tränat flitigt och börjat boxa proffsmatcher. Han fungerar även som instruktör. Han är djurgårdare och ska i framtiden bli känd som Alex Weimark och få stor betydelse för sektionen. En annan djurgårdare som vid denna tidpunkt boxar matcher är Olof ”Olle” Wallander, även han skidåkare. Han går under 1914 ett par matcher.
Lindhes institut med Stellan Lindhe själv i mitten och Alex Weimark direkt till höger om honom. Flera av de tidiga boxarna finns med på bilden. Erik Hultberg sitter till vänster om Lindhe och ovanför honom står Emil Kjellberg. Förste man i mittraden är Georg Hägerström och längst till höger i samma rad sitter Georg Lundkvist.
Men den 2/8 1914 är det dags för ”Esse” Schumans nästa match. På Råsunda arrangeras den hittills största boxningsgalan i Stockholm (det råkar bli i samband med inledningen av 1:a världskriget). Huvudmatch går mellan dansken Pedersen (Calle Brisson) och amerikanen Gaddy. Uppemot 1500 åskådare finns trots allt på plats. Huvudmatchen föregås av tre amatörmatcher. Schuman får i en av dessa möta en 20 kg tyngre John Nilsson och vinner på poäng efter 3 ronder där båda boxarna oavbrutet trummar på varandra. I ett referat av matchen skriver Idrottsbladet att Schuman är mycket aggressiv och slår hårt och nu får räknas som Stockholms bästa tungviktare
När världskriget brutit ut avtar boxningsaktiviteterna i Sverige väsentligt. ”Kid” Johnson lämnar landet och Svenska Boxningsförbundets aktiviteter upphör. De flesta boxningsinstituten tvingas att stänga. Även Djurgårdens boxningsaktiviteter verkar i det närmaste upphöra och det dröjer ett par år innan dom tar riktig fart igen.